Nobelstudions Victoria Dyring undersöks i MEG-labbet

I Nobelstudion på SVT visades i veckan ett inslag från NatMEG-labbet på Karolinska Institutet- det nationella labb som även våra forskare med gruppledare Justin Schneiderman i spetsen utför studier i. Inslaget handlar om lycka och i labbet jämför man förmågan att fokusera hos Björn Natthiko Lindeblad, som levde som skogsmunk i Thailand i 16 år och har 25 års erfarenhet av meditation, med Victoria Dyring, programledare i bland annat Vetenskapens Värld på SVT och med så gott som ingen erfarenhet från meditation. I inslaget förklarar neurolog Mouna Esmaeilzahde resultaten för Björn och Victoria.

I det så kallade MEG-labbet på Institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap på Chalmers bygger en grupp forskare under fysikprofessor Dag Winklers ledning ett helt nytt MEG-system som baseras på nya sensorer. Studier har visat att de nya sensorerna inte bara mäter det som de ska mäta på ett tillfredsställande sätt, utan också fångar upp helt nya signaler som inte tidigare kunnat ses. Vad det innebär får framtida forskning visa, men med hjälp av de nya sensorerna som kan placeras direkt på skallen kommer man betydligt närmare hjärnan. Det kan leda till att man kommer att kunna mäta signaler från hjärnan som man aldrig tidigare känt till och därmed göra stora genombrott i hjärnforskningen.

Dag Winkler, och Justin Schneiderman är båda engagerade i det framgångsrika tvärvetenskapliga projektet med målet att utveckla ett känsligare sensorsystem.

"MEG fungerar så att man med hjälp av sensorer mäter magnetiska fält som genereras av elektrisk aktivetet i nervcellerna i hjärnan och det är mer än 100 gånger snabbare än till exempel fMRI", säger Justin Schneiderman. "Det innebär att man med hjälp av MEG hinner fånga upp både snabba signaler och snabba förändringar i aktivitet i hjärnan".

"Sensorernas uppgift är att fånga upp de magnetiska signalerna från hjärnan", förklarar Dag Winkler. "Det kan bara ske under en viss kritisk temperatur- i det nuvarande systemet vid -269° C. I de system som idag finns på marknaden, t.ex. NatMEG i Stockholm, sker nedkylningen med hjälp av helium, som är en väldigt dyr och icke förnybar resurs. På grund av behovet av nedkylning måste sensorerna placeras långt ut från skallen. Problemet med det stora avståndet är att när signalerna når fram till sensorerna har de blivit svagare, men också att utrustningen blir skrymmande och svår att flytta. Våra sensorer behöver bara kylas till-196° C. Vi har som första forskargrupp i världen lyckats visa att högtemperatur-squidar kan användas för att mäta både stark och svag spontan hjärnaktivitet".

Att Chalmers MEG-system bara behöver kylas till -196 grader ger en rad viktiga fördelar. Dels krävs mindre isolering, vilket gör att man kan komma närmare huvudet. Det är viktigt eftersom de magnetiska fälten minskar ganska snabbt med avståndet.

"Signalerna blir till och med starkare än vad vi hade hoppats på", säger Christoph Pfeiffer, doktorand vid MEG-labbet och MedTech West. "Att det går att kyla ner de nya squidarna med flytande kväve i stället för helium är en stor fördel. Det är mindre komplicerat och innebär avsevärt lägre kostnader än helium som krävs i dagens MEG".

Se inslaget från Nobelstudion här>>

Facebooktwittergoogle_pluspinterestlinkedin

No Comments Yet.

Leave a comment