Hjärntrötthetsstudie i fNIRS-labbet på MedTech West

fNIRS-studie

Simon Skau vid fNIRS-apparaten. I mössan poserar Christian Waldenberg, som är doktorand vid MTW och SU.

Funktionell infraröd spektroskopi (fNIRS) är en icke-invasiv funktionell hjärnavbildningsteknik som använder infrarött ljus för att undersöka aktivitet i hjärnan eller andra vävnader. fNIRS mäter samma fysiologiska signal som fMRI och PET, men eftersom fNIRS använder ljus undviker man de problem med störningar som uppstår i samband med fMRI och PET. fNIRS-signalerna kan bara störas av annat ljus, men om det skulle ske räcker en enkel avskärmning.

fNIRS är ingen ny metod, men tekniken har utvecklats mycket under de senaste åren. Förutom en fNIRS-apparat krävs glasfiberoptoder som man fäster på huvudet. Hälften av optoderna skickar helt ofarligt ljus på separata våglängder, vilket sedan fångas upp av de återstående optoderna. Genom att detektera ljuset får man reda på hjärnaktiviteten där ljuset färdades. Man mäter tio gånger per sekund. Med dagens teknik kan man inte mäta djupare än två centimeter in i hjärnbarken. fNIRS-utrustningen har en betydligt lägre kostnad än fMRI och PET. Den är också väldigt lätt att flytta på och kräver i princip inget av lokalerna för att fungera. Medan fNIRS har bättre temporal upplösning är den spatiala informationen sämre än hos fMRI.

På MedTech West finns ett fNIRS-labb där det sedan en tid tillbaka pågår en studie om hjärntrötthet- mental fatigue- som leds av Birgitta Johansson, docent och specialist i neuropsykologi. Hittills har man undersökt drygt 40 personer med fNIRS och neuropsykologiska test: 20 personer med hjärntrötthet och 20 friska kontrollpersoner. I andra fNIRS-projekt studerar man kognitiv kapacitet hos barn, fysisk och kognitiv träning och dess effekt på kognition, samt kortikal plasticitet efter rekonstruktiv handkirurgi. Vi ber Simon Skau, doktorand vid sektionen för klinisk neurovetenskap på Göteborgs Universitet och MedTech West, berätta mer om hjärntrötthetsprojektet.

 

Vad är hjärntrötthet?

Hjärntrötthet är en konsekvens efter traumatiska skallskador, stroke och andra sjukdomar i nervsystemet som inte ger strukturella skador på hjärnan, berättar Simon Skau. Det kännetecknas av en påtaglig uttröttning av hjärnan redan efter måttlig mental aktivitet. Det är en trötthet som kan slå till väldigt snabbt och som kräver lång återhämtning. Den som drabbats får problem med att behålla koncentrationen under längre stunder. Hjärnan blir överbelastad med ovidkommande information och andra vanliga symtom är irritabilitet, gråtmildhet, ljud- och ljuskänslighet samt huvudvärk. En hel del lider också av sömnproblem, vilket gör det hela värre. Att lida av hjärntrötthet sänker givetvis livskvaliteten avsevärt. Det syns inte utanpå, så den som drabbas kan dessutom uppleva att omgivningen inte alls förstår hur man har det. Den drabbade förlorar inte bara förmågan att arbeta, utan har ofta stora svårigheter att ens orka umgås med sin familj och sina vänner som tidigare.

 

 

Vad är syftet med hjärntrötthetsstudien?

Syftet är att kartlägga förändringar i kognitiv prestation över tid hos patienter som drabbats av hjärntrötthet efter TBI (tramatic brain injury), säger Simon. En annan grupp som visat sig vara lik gruppen som har drabbats av hjärntrötthet är människor som lider av utmattningssyndrom. Eftersom dessa båda grupper har väldigt lik symtombild har vi nu i samarbete med Institutet för Stressmedicin börjat undersöka även patienter med utmattningssyndrom.

 

Hur går studien till?

Själva undersökningen tar ungefär 2,5 timmar, berättar Simon. Birgitta sitter bredvid deltagaren och jag sköter fNIRS-utrustningen samt ser till så att registreringen blir korrekt. Först sätter jag på deltagaren optodmössan, som består av 32 optoder som man fäster på huvudet med hjälp av en mössa (se bild). Därefter får deltagaren ett testbatteri med uppgifter att lösa, de flesta på tid. Efter ett avbrott då man fyller i ett frågeformulär börjar vi om med samma testbatteri. Vi vill se om resultaten skiljer sig åt mellan friska kontrollpersoner och de med hjärntrötthet när testet upprepas, det vill säga hur den kognitiva kapaciteten håller över tid. Även om fNIRS-signaler inte störs av ljud är det önskvärt med tystnad i anslutning till labbet. Detta för att inte störa våra deltagare som behöver fokusera när de löser de ganska ansträngande uppgifterna.

 

 

Var kan jag läsa mer om hjärntrötthet och om hjärntrötthetsstudien?

En bra källa till information och länkar till föreläsningar som förklarar hjärntrötthet kan man hitta på den här sidan:  http://mf.gu.se/

 

Text & bild: Helene Lindström