Sven Ekholm fortsätter slåss för akademiseringen av BoIC under 2017

Sven-E-puffUnder de tre senaste åren har Sven Ekholm, professor i radiologi med en lång karriär från bl.a. University of Rochester, USA, haft som uppdrag att se över akademiseringen av nyinvigda Bild- och Interventionscentrum, BoIC, på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Det är nu klart att Sven kommer att fortsätta uppdraget även nästa år- fram till den 1 juli på deltid. Sven har hållit flera seminarier i MedTech Wests och BoICs regi genom åren där han berättat om hur hans uppdrag har utvecklats under tiden.

 

Ett av målen när man beslutade att bygga BoIC för mer än tio år sedan var att det skulle vara ett centrum för regional medicinsk vård under konstant utveckling genom vetenskaplig forskning och utbildning. Idag är huset delvis driftsatt och de återstående verksamheterna kommer att öppna under de kommande 1-2 åren. Vad skulle du säga är det första man måste göra för att målen ska uppnås?

– Ett betydande arbete har lagts ner på att identifiera de svagheter som skulle kunna äventyra målen, säger Sven. Bland annat tillsatte Akademin och sjukvården gemensamt ett externt Scientific Advisory Board bestående av fyra professorer från Umeå, Åbo, Uppsala och Stockholm med expertis inom radiologi och PET. Deras bedömning var bland annat att just BoIC-konceptet var en styrka i en region med stark akademisk prägel och att det fanns en hög klinisk kompetens bland kollegorna som ska arbeta inom BoIC, men tyvärr en brist på specialister och högre akademiska tjänster för vissa modaliteter. Därtill påtalades att antalet akademiska tjänster är relativt lågt med tanke på behoven och ambitionsnivån. Detta blir än mer påtagligt med tanke på den höga kliniska belastningen på radiologer och fysiker, vilket ger minskad tid för akademisk aktivitet- inte minst för att lära upp nya forskare. Idag har rekrytering av ett par högre akademiska tjänster startats, en professur i allmän radiologi och en i neuroradiologi, men det finns ytterligare behov på såväl kort som lång sikt. Vi behöver också satsa på dedikerade tjänster för utbildning och i viss mån har detta arbete kommit igång, exempelvis har det tillkommit två adjungerade lektorer inom radiologi.

 
 

En fråga som du har varit väldigt engagerad i är bristen på röntgensjuksköterskor. Radiologi är en specialitet där det är stor brist på sjuksköterskor- en brist som man menar kommer att bli ännu större inom de närmaste åren. Varför?
– Brist på röntgensjuksköterskor är allvarligt, eftersom det kan leda till långa vårdköer som i sin tur kan innebära att patienter riskerar senare diagnos och behandling. Orsaken är bland annat för få nyutbildade i förhållande till ökade behov. Tidigare har man även haft problem med alltför många avhopp under utbildningen, vilket nu verkar ha vänt. Snittåldern är dessutom hög bland dagens aktiva röntgensjuksköterskor och därför väntas stora pensionsavgångar under de närmaste åren. Sammantaget leder det till att man trots att det finns ledig utrustning inte kan bruka den under vissa delar av dygnet, främst vardagkvällar och helger. Saknas personal så står utrustningen still och kostar pengar för sjukhuset. Men än värre är givetvis att patienterna drabbas av väntetider, säger Ekholm. Man har arbetat frenetiskt med detta problem och i dagarna har ett förslag tagits fram på hur man ska försöka förbättra denna situation. Det mest närliggande är ju att utbilda ett större antal röntgensjuksköterskor än tidigare, men undersökningarna har också blivit alltmer komplicerade varför grundutbildningen måste byggas på. Till exempel genom att inrätta vidarutbildningstjänster för specialistkompetens. Sådana tjänster skulle säkert vara attraktiva då individen får en möjlighet att utvecklas inom sitt yrke utan att på egen hand bekosta detta. De bör alltså få betald utbildning och därmed en ökad ekonomisk trygghet under vidareutbildningen. Man bör även vidareutveckla detta koncept för att öka antalet sjuksköterskor med akademisk vidareutbildning, vilket är nödvändigt för att få fler kvalificerade lärare inom ämnet radiografi.

 
 

En annan av dina hjärtefrågor är kafferummet. Kan du berätta mer?
– Frågan om kafferummet handlar väldigt lite om kaffe och väldigt mycket om att skapa en mötesplats där olika specialiteter och kompetenser kan träffas under fria och spontana former, säger Sven. Där kan samarbeten starta och kunskap förmedlas över de fysiska gränser som finns i och med att man har olika yrkesbakgrund och dessutom arbetar inom olika delar av sjukhuset. Jag hävdar bestämt att en sådan mötesplats är av oerhörd betydelse för kunskapsspridning, inte minst inom en akademisk miljö där det spontana mötet kan vara triggern till nästa stora intervention, eller utveckling av nya behandlingsformer. Det gäller att undvika isolering inom den egna gruppen utan istället främja kontaktnät över gränser. Tekniker, kliniker, forskare inom olika kliniska discipliner, personer med lång erfarenhet och andra mer juniora. Dessa möten kan skapa samarbeten som leder framåt och ett centralt placerat kafferum skulle väsentligt underlätta sådana möten mellan kollegor på sjukhuset och inom akademin.

– Lite i samma anda är ju önskan om dedikerade utrymmen för forskning knuten till BoIC- med tillgång också till nödvändig utrustning, fortsätter han. Det gäller ju att också kunna samla den lokala forskarkompetensen, vilket är fundamentalt för att uppnå en kritisk massa som ger optimala förutsättningar för forskning och utveckling. Ett förslag som jag fört fram är att det så kallade MR-huset skulle vara lämpligt för det ändamålet. Där kan man bedriva forskning kring MR och viss ny teknik, till exempel Focal MEG/MCG, men även kunna hysa ett analyslab för bearbetning av insamlat bildmaterial- ett så kallat Imaging Lab. Det viktiga är att vi ger förutsättningar för att kunna bedriva forskning av högsta kvalitet, vilket sekundärt kan leda till förbättrade möjligheter för tilldelning av externa forskningsmedel. Vi har idag tillgång till kompetenta forskare här på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och inom Akademin, vilket omfattar både GU och Chalmers med gemensamma stödfunktioner inom MedTech West, men vi måste också ge dem rätt förutsättningar för att kunna bedriva forskning. Därför är frågor kring personal, utrustning och lokaler så oerhört viktiga att fortsätta arbeta med!